Men vi var hos läkaren i tisdags det finns en 22-17 mm växt den har vuxit ca 4 mm sedan sista MR röntgen i oktober, dom vet ej om det är strålnings relaterat eller tumören som börjat växa. Vi vet att MR röntgen som görs 6 mån efter strålning och senare är den röntgen som är säkrast att se vad det är för typ av skada eller växt. Och denna han gjorde nu förra veckan är mer än 6 mån efter strålning, det är därför också som jag är så mycket mer nervös än vad jag varit de andra gångerna.
Han ska få tid för en PET undersökning för att fastställa vilket det är. Jag känner mig illamående trött och gråten i halsen hela tiden.
Jag borde vara jätte glad över att Niklas mår så pass bra att han klarar av att jobba nu och att han verkar lugn.
Varför är jag så här? Jag har ingen som orkar lyssna längre på mitt enformiga babbel och tycka synd om mig snacket.
Jag har nu försökt få tag på kurator på onkologen så jag får prata med någon innan jag hamnar i botten.
Jag måste jobba och försöka hålla ihop mig själv men jag är så rädd och vill inte visa min omgivning hur jag igentligen mår.
Det är uppror i min kropp och själ..!
Det är så många tankar som rusar i min skalle.
Jag gråter ofta i min ensamhet men inget hjälper inget. När jag är på jobbet vill jag hem, när jag är hemma vill jag till jobbet. Snälla snälla låt Niklas bli frisk låt det vara en R bildning låt min älskade leva många år med oss hans familj.
Är så rädd!!!
Så rädd men vill absolut inte att ni tycker synd om mig och ödslar energi på mig. Lägg allt det på min man istället .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar