Äntligen

Idag fick jag äntligen en tid bokad hos kurator på onkologen akademiska sjukhuset. Och ingen remiss behövde jag heller samt att jag fick tid väldigt fort tycker jag den 23/1.

Det känns redan nu som en sten lättat från ryggsäcken, och då bara genom att jag fått en dag och tid.

Nu så kan familj och vänner slappna av för nu kommer ni slippa höra mitt tjatter och flamms mer. Nu kommer jag lägga det kvar hos denne kurator som är specialiserad på just dessa sjukdomar.

Jag vet att jag har tröttat ut många i min närhet med mitt jäkla pladder och många har trott säkert att jag vill att folk ska tycka synd om mig!

Men absolut inte det, det är inte synd om mig! Jag har bara velat prata av mig lätta på min tunga ryggsäck som är nära spricknings gränsen.

Och visst det är bara att gråta säger vissa, men jag har svårt att visa att jag gråter det gör jag i min ensamhet.

Men nu äntligen kanske jag snart slipper göra det i min ensamhet.