Kom på att jag delat ut alldeles för mycket kängor i min blogg och kanske i andras kommentars rutor. Konstaterade igår efter en diskussion med en god vän att jag förmodligen är alldeles för frispråkig. Folk blir irriterade. Folk blir arga. För mig är det egentligen inte så konstigt. Jag är i det här hänseendet fruktansvärt ärlig, Och om jag tycker något om väldigt mycket - och är inte rädda för uttala mig. Är det bra? Vi tycker det. Jag gillar folk som tycker - oavsett vad de tycker (nästan iaf - nynazister har jag inte mycket till övers för). Så fungerar uppenbarligen inte alla andra....
Ska man till varje pris akta sig för att stöta sig med folk, och hålla sina åsikter inom sig - eller ska man säga vad man tycker, klart och tydligt, men ändå respektera oliktänkande?
Jag har alltid föredragit det senare alternativet.Jag gillar oliktänkande men ibland kanske jag är försiktig med vad jag säger och skriver och är kanske inte 100% frispråkig utan bara 99% för att inte trampa någon eller några för hårt på tår och kännslorna.
Fick av en tjejkompis igår veta att en kompis till henne gått med i miljöpartiet. Jag tyckte det var alldeles strålande - trots att jag ofta och gärna spyr galla över miljöpartister. Bättre att ta ställning och välja sida - även om hon väljer den motsatta. Bra så. Åsikter är härligt - även om man kan hata åsikterna så kan man fortfarande älska individen. Right?
Speak out everybody - säg vad ni tycker! Jag ska nog fortsätta göra det trots allt...
Fick av en tjejkompis igår veta att en kompis till henne gått med i miljöpartiet. Jag tyckte det var alldeles strålande - trots att jag ofta och gärna spyr galla över miljöpartister. Bättre att ta ställning och välja sida - även om hon väljer den motsatta. Bra så. Åsikter är härligt - även om man kan hata åsikterna så kan man fortfarande älska individen. Right?
Speak out everybody - säg vad ni tycker! Jag ska nog fortsätta göra det trots allt...
4 kommentarer:
Det är kul att du säger att man ska våga skriva och säga vad man tycker när du igår efter Ewas inlägg reagerade så starkt så att du blev tvungen att försvara dig här direkt efter. Kanske endast är här i din blogg som du får säga vad du vill?
Emilie ! Jag säger som jag tycker och det gjorde jag i Ewas blogg inlägg och skrev dit mitt namn. Om jag inte hade velat står för det jag skriver hade jag skrivit anonymn!
Hon reagerade lika stark på det jag skrev och jag försvarade mig inte!
Alla tycker vi olika och jag tycker inte som din mor, inte i den frågan och det är helt okej att hon tycker som hon tycker.
Allt bara blev sånt rabalder!
Men nu förstod du nog inte vad jag menade. Jag tyckte att det var bra att du skrev att man får skriva vad man vill och sa ingenting om vad du hade skrivit i Ewas blogg. Visste inte att du skrivit i Ewas blogg ens. Klart att man skriver sitt namn när man kommenterar vore konstigt annars. Båda ni två står för vad ni tycker om denna fråga. Som verkar vara klart känslig med tanke på vilken aktivitet det blev efter Ewas första inlägg. Ditt inlägg efter Ewas kändes som ett försvarsinlägg det var därför jag skrev så. Men om det inte var det så måste jag uppfattat dig felaktigt. Vilken tur att du mår bra efter din operation! Det verkar vara väldigt vanligt att man inte gör det nämligen.
Det är kul att du kommenterat Emilie. Alla bloggare bestämmer absolut över sin egna blogg.
Skicka en kommentar