Har inte sovit bra alls i natt jag känner en olustig kännsla i kroppen och det gör mig orolig. Jag vill så gärna kunna hjälpa men kan inte, jo till viss del kan jag det men inte som hon behöver.
Vad kommer att hända med henne hur ska hon fixa detta.Det finns ett ljus i tunneln men det är långt dit kämpa på.
Jag trodde det hade löst sig men det hade det alltså inte!
Livet är hårt och man måste lära sig av sina misstag om jag alltid hjälper till så kommer hon aldrig att lära sig att ta hand om sig själv och hålla fast i det hon har och det hon får. Jag vet att hon är stark och envis och att hon försöker.
Älskar dig Jennieffer!
Mammas lilla tjej jag tänker på dig och finns här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar