När jag vaknade det första jag tänkte på dom måste ut och får mat!!!!
Men det fanns ju inga söta vovvar här har drömmt hela natten om dramatiken igår vaknat flera gånger tappade räkningen till slut.
Tomheten är så stor kan inte fatta att det är verklighet, man tror hela tiden att dom båda ska komma och gosa med en att dom bara ligger och sover.
Men det gör dom inte Erika gråter igen det är så tungt och gör så ont att se henne så ledsen tårarna tar aldrig slut. Kvällen igår var hel konstig ingen att gå med på kvälls rundan kl 22,30 som man nu gjort ett bra tag ingen Oden som låg nedanför min säng som han gjort i 3 år. Och ingen Börje som busade i Erikas säng så hon inte fick sova som när hon ville, nej först ville Börje leka en liten stund sen sova och då sov han hela långa natten så duktig pojke fast han var så ung.
Nej! Jag vet inte när det kommer kännas bättre men just nu är det skit här hemma vill bara glömma allt och önska att dom fanns här hos oss!!
1 kommentar:
Fy vad hemskt. Kan inte tänka mig hur det känns. Grät när jag läste det. Kan inte säga nåt som skulle få dig att må bättre. Det kan bara tiden göra. Kram /Sandra
Skicka en kommentar