Den längsta dagen i manna minne

Ja denna dag är nog den långsammaste och den längsta dagen jag har varit med om på länge, man bara finns gör inget vettigt bara sitter och sitter vankar fram och tillbaka,

Jag pratade nyss med Börjes uppfödare i telefonen, det va skönt att få berätta för henne men det var tungt att börja tänka på det hela igen jag vill ju bara glömma sudda bort bilden från näthinnan men den sitter där den sitter.

Jag kan knappt sova när jag blundar kommer bilden tillbaka jag vill inte se den!!!! När jag väl har somnat drömmer jag om mina goa vovvar som jag älskade så innerligt mycket och gjorde allt för.

Nu! är det så jävla tomt inget bus ingen som kommer och buffar med huvudet när man sitter i köket ingen som värmer ens fötter när man sitter vid datorn ingen som sitter nedanför och pockar på uppmärksamhet. Ingen lite nos att pussa på!!!! INGENTING...................

Saknade är så obeskrivligt enorm så jag kan inte sätta ord på det, det går inte. Och när jag mår dåligt vill jag helst bara vara själv men vet att det är bättre att inte vara det. Men jag blir smått otrevlig när jag mår dåligt så är det och så får det vara så ursäkta alla goa vänner men prata nu e inte min grej, låt mig få sörja det måste jag!

Jag sitter vid köksfönstret och tittar ut på Odens och Börjes bollar dom bara ligger där och det får dom göra ett tag till orkar inte at dom nu.

I Kväll ska jag på möte hm kommer nog inte vara så trevlig som jag brukar vara men så är det det får ni stå ut med, gråten finns kvar och det kommer den att göra ett bara tag till.

Älskar och saknar Oden och Börje så mycket så det gör ont