Saknar i bland

I bland saknar jag verkligen hästarna jag började med att rida när jag var 6 år och slutade när jag var 36 då vi sålde gården som jag fick ärva när min älskade mamma Ann-britt somnade in. Det var så kul när mamma och jag var i stallet tillsamans. Alla helger pappa och jag for iväg på tävlingar. Pappa och jag hade en dröm, Vi drömnde om att inportera Andalusier dom är otroligt vackra hästar, ingen häst för hoppning som jag höll på med utan mer för dressyr typ spanka ridskolan den högre skolan. Men som sagt efter över 30 år inom ridsporten och provat på att jobba med det mesta inom hästar så slutade jag. Jag saknar det i mellan åt men det går ganska fort över, jag kanske saknar det mer när alla barn är utflugna och jag har mer tid för mig själv då kanske kanske jag tar upp det igen det sitter i ryggraden så det blir nog inga problem.
Men tiden som jag hade med min mamma kommer aldrig tillbaka kanske var det därför jag inte fortsatte saknaden ? jag vet inte riktigt....!