Men ro till att sitta och skriva av mig allt finns inte.
Och det skulle nog ta ett par tre dagar att skriva.
Det är som det är och vi kämpar allihop och försöker leva normalt liv även om det gör ont av oro i hela kroppen.
Och galan som var i måndags var så gripande speciellt killen från Uppsala som har glioblastom precis som min älskade Niklas . Han den killen har haft den skiten i 4 år och var med på galan. Han är en otrolig kämpe men nu såg man att han var sjuk. Då kom tårarna dom bara kom när jag såg honom sitta där och Kristin kramade om honom fy fan vad ont det gjorde i mig.
Bara 4 år.....!!!! Inte mer eller blir det mer ....!!?
Inget vet och det är jobbigt.!
Men vi försöker leva ett älskvärt varmt och ett liv med kärlek och glädje. Även om det är tungt ibland eller tyngre kanske man ska säga. Vi ska fasan vinna över skiten den ska inte få ta min man och mina barns pappa och mitt barnbarns morfar.
Jag gör allt i min makt för att jag ska få njuta av att få bli pensionär ihop med Niklas. 7 månader har gått nu sen allt hände och många till bil vi ha
