Och det måste väll vara rätt att alla får vara just det.
Vissa tycker att det blir tjatigt att läsa om min mans tumör, vissa vill läsa om min mans tumör och hur det går med behandling och mående och tumören.
Vissa tror jag ,inte förstår hur det att vara anhörig och väldigt nära andhörig. Hur svårt det är att ge kraft glädje stöd när det behövs. Trösta när Niklas känner sig nedstämt. Hitta på saker att göra när han är rastlös . Svårt att jobba för oro till honom,
Och bloggen för min egen del är bra terapi för hur jag mår , att skriva av mig då och då när det är lite tungt och jobbigt.
Inte bara ang glioblastomen, det kan va andra saker som jag kan känna oro över. Vissa små små eller lite större.
Bloggar är frivilliga!!! Och även att läsa bloggen.