Nu känns det bättre, det har varit mycket nu dom sista 14 dagarna och nätterna och jag har inte hunnit med att tänka på mig själv och mitt mående alls. Först var det Jennieffer och Johans förlossning som drog ut på timmarna och dagarna sen vart det en komplicerat Kejsarsnitt för lilla snorpan . Jag var med hela tiden och glömde bort mig själv.
Jag gav allt av mig själv och lite till så Jennieffer skulle klara av och orka med förlossningen sen vart det komplikationer efter alla timmar så snittet gick inte att undvika. Efter det jobbade jag och försökte äta som jag skulle men eftersom jag nu då slarvat dessa dygn jag var på förlossningen så var det lite svårare än vanligt.
Tröttheten tär på mig den är jobbigast och tyngst. Nu i tisdags kväll mådde Jennieffer dåligt hon tappade kännseln i vänster arm hade en väldig huvudvärk så jag ringde till BB2 och barnmorskan sa Det är bara att åka in och det fort !!!!
Hjälp nervös blev jag men jag är mamma och måste behålla lugnet. Jag ringde 112 och dom skickade en ambulans prio 1 ut till Jennieffer. Det vart blå ljus hela vägen till Akademiska Sjukhuset och röngen och undersökningar.
JAg åkte till jobbet !! Jag ville absolut inte det men kände att jag har en plikt och det är mitt jobb allt måste fixas där innan jag ens tänker tanken på att åka till Ackis.
Jennieffer hade med sig i Lindas bil både Linda , Noel och Johan så hon hade nära och kära med sig till Akuten i uppsala.
Jag åkte till jobbet men var vädigt nervös tänk om det var en propp i armen !!!!!
Vid 23,45 ringde Linda och sa att dom lägger in Jennieffer.... på STROKE avd AM nej tänkte jag det kan inte vara sant ! Och här är jag på jobbet när mitt barn och barnbarn behöver mig....................
 |
Jennieffer och Noel hemma hos mormor
igår. |
Och Johan hennes kille kunde inte vara kvar med henne där så jag var bara tvungen att ta mig till sjukhuset och byta av Linda så hon fick åka hem och sova så hon kunde jobba och Johan fick åka.
Jag kände stor besvikelse över Johans aggerande det kan jag erkänna. Jennieffer behövde honom verkligen Jennieffer hade blivit sämre i ambulansen hon började känna att halva ansiktet vart bort domnat och vänster ben började kännas konstigt redan då.
Någon var tvungen att vara kvar så hon fick hjälp med Noel eftersom hon varken kunde byta på honom eller lyfta honom eller vara själv när hon ammade. Vänster arm var helt borta och fungerade inte alls.
Så det vart en natt på stroke avd för både Jennieffer och Noel och mig jag sov inte ens 5 min där utan var så orolig för min lilla tjej som var ledsen ocg rädd. Dagen efter var det fullt med undersökningar av arbetsterapueten, sjukgymnasten, läkare, EKG, Magnetröntgen. Till slut kom svaret det var ingen stroke och det var så härligt att höra och jag fick tårar i ögonon en sån härlig kännsla så underbart. Jag hade fått en bild i mitt huvud om hur tungt det hade blivit för Jenneiffer om det hade varit så att det var en stroke.
Men! precis då efter magnetröntgen började det rinna var ur henne kejsarsnitt så hon fick en tid innan hon skulle få åka hem på gynakuten och dom fixade till infektionen och tvättade det där sen fick hon äntligen åka hem och Johan hämtade henne. Jag var tvungen att åka strax innan och när jag åkte fungerade nästan armen som den skulle det kändes bara lite sa hon och hon kunde byta och amma Noel själv.
Så dessa 14 dagar har verkligen tärt på mig och nu ska jag verkligen försöka rå om mig själv och mitt.....!!!!
